Bilder från två kvällar ute i skogen, då jag
vandrat runt å kikat i hemskogarna.
från 30/5 -2012
Tog mej först en liten bit upp på Hökensås,
det va alldeles lugnt i skogen, gick förbi ett
gryt där det var full aktivitet. Inte precis då,
när jag va där men man såg på all den ny
utgrävda sanden och spåren i den att här bor
det en grävling eller flera. Hörde ett ljud och
trodde det va en grävling som va ute å gick i
riset runt grytet men det va bara en hackspett
som satt sej på en tallstam intill, när jag gick
därifrån så flög det iväg en råbock när jag
stack huvudet över nästa back krön.
På gärdena vid Sved syntes först en råget,
lite senare en till. Rågeten på bilden under
är den med det lilla hornet på huvudet, fast
det kanske inte syns så bra på bilden.
från 31/5 -2012
Tog med hunden och gick en sväng, hade
först inget särskilt mål men jag fick för mej
att gå till Brôtaberget för att titta på utsikten
och kanske ha tur att få se nåt intressant.
Nu tog jag ju inga bilder på platsen där jag
och hunden tog oss upp, men vi fick snirkla
oss fram och tillbaka på bergsluttningen för
att så småningom komma upp och titta på
utsikten över Vättern, väl framme studsar det
upp en älg några få meter framför oss och
sprätter iväg i full fart, jag häver ur mej ett
par kalv läten vilket får stopp på'na.
Jag gör några läten till och hon börjar smyga
iväg och runda mej för att komma upp i vind.
Jag hör henne när hon råkar knäcka en kvist
och putta till nån sten med sina klövar, annars
så ser jag henne inte..
..förrän hon helt plötsligt kommer fram
vid sidan om mej, där står hon och
tittar på mej nån minut eller två.
Tills hon vänder och sakta går ner från
berget in i tätare skog. Hon använde sej
av en betydligt lättare väg nerför berget
än den jag och hunden tog upp måste
jag ju tillägga.
Uppifrån berget hör jag henne nere
bland träden, utstöta läten som jag
förut har hört älgkor göra när dom
har små kalvar. Ett grovt ljudligt
läte som låter nästan som skallet
från en riktigt stor hund.
En hackspett landar i en gran
intill medan jag lyssnar på
älgkon, men lyfter lika fort igen.
En gök slår sej ner i en död trädtopp
och gör sej hörd över skogen. Kan inte
låta bli att le när rösten skär sej för den,
även gökar hamnar tydligen i målbrottet.
Alla tycker inte om göken, den får inte
vara ifred länge innan ett par bofinkar
ihärdigt protesterar mot dess närvaro.
På hemvägen genom skogen får jag syn på
ett rådjur som rör sej inne bland granarna.
Jag sätter mej ner en stund för att se om det
syns till igen, efter ett tag knäpper det till.
Men istället för rådjuret så ser jag att älgkon
har smugit tillbaka, får en bild på öronen
mellan alla grenar innan hon smyger vidare.
Jag drar mej därifrån ifall hon har de små i
närheten, vill inte komma emellan där och
riskera att få ett par klövar i huvudet, även
om hon såg rätt så fredlig ut.
När jag kommer ut i öppnare marker ser jag
ett rådjur bland alla överblommade maskrosor.
Det har sett mej med och hoppar snart iväg.
Lägger mej ner lite i gräset för att titta
på månen innan jag går hemåt. Bäst att
passa på & njuta av så härliga stunder,
regnet är visst på väg...