copyright på alla mina bilder.

30 mars 2014

Det sitter nog...

...en fågel i varje trädtopp och sjunger, det verkar inte 
finnas en enda varelse som är ledsen för att det är vår.


27 mars 2014

Två dagar sen..

..jag var ute i skogen och gick.
Idag har det varit trädgårdsarbete för hela slanten, men 
imorgon kanske jag skulle ta och försöka gå en sväng igen.


25 mars 2014

Ibland..

..har man tur och hittar ett fällhorn eller två ute i skogen, just det
 här hornet var jag inte först med att upptäcka. Skogens små gnagare 
har hunnit före och märkena efter de små tänderna syns tydligt där 
de har gnagt på hornet. Fällda horn i sej är ett litet konstverk men 
det var lite kul att se hur just det här skulpterats av möss och sorkar.



22 mars 2014

17 mars 2014

Vråkens jaktmetod..

..är ofta samma som människans,
mycket tid spenderas på väntan i ett torn.


12 mars 2014

Precis..

..Samma älgar på precis samma ställe som sist. Här verkar dom trivas just nu, i ett lite drygt ett hektar stort område med tallskog. Först observerade jag en rotvälta en bit bort i skogen men när jag kom närmre så var det älgkon som stod där bland träden. Strax intill låg pinntjuren och vilade. Jag höll på i en ca en timme och smög närmare och närmare. Men tillslut anade älgarna att de inte var ensamma utan reste sej. De höll sej kvar en bra stund till eftersom de inte fått vind av mej men tillslut gick dom iväg längre in i skogen, jag satt kvar och njöt lite innan jag också drog vidare.






Efter att jag gått en bit så skulle jag ta mej genom en plantering som var aningen tät, skulle det finnas några djur där inne skulle jag inte se dom förrän jag stod alldeles intill dom, men som det
såg ut där så skulle dom höra mej på lång väg. Mitt i den här planteringen gick det ett dike som
var vattenfritt och i det gick det väldigt smidigt att smyga i den fuktiga jorden. Diket var precis översållat med spår från diverse djurarter och det verkar som att många använde sej av diket som en väg att ta sej fram på. Efter ett tag fångade ögat upp ett rådjurshorn i leran och precis som jag tog kortet på det så rasslade det till precis intill diket....


...Som sagt, det var väääldigt tätt där inne och jag kunde själv först inte se vad det var för nåt djur som stod där 5 meter framför mej. Det enda jag hörde var tunga hårda andetag, istället för att rusa iväg tog djuret ett par steg framåt och då gick det att se att det rörde sej om ett vildsvin. Hann med att få ett par bilder men man kunde ju önskat att grisen varit synligare. I vilket fall så var det en riktig pulshöjare att ha vildsvinet så nära inpå.      

Imorgon ska jag kanske göra ett försök igen..


Avslutar inlägget med en bofink som jag såg igår, längtar så tills de börjar sjunga.


10 mars 2014

Nånstans..

..är dom.... grisarna, spåren efter dom är väldigt tydliga och 
vart man än går så har dom vänt upp marken i jakt på godbitar.





9 mars 2014

Det bjuds på..

..En del bilder i den "nya" skogen faktiskt.
Även om det är svårt att smyga fram helt tyst på grund av att det
ligger en hel del ris på marken så har jag lyckats få se några älgar
de senaste gångerna jag vart där. Flera gånger har älgarna rest sej
ur sina legor bara 10-15 meter ifrån mej. Igår såg jag den här lille
tjuren som fortfarande bär på sina horn, han var i sällskap med ko
&  kalv som stod en bit bakom honom helt dolda av skogen på de
bilder jag tog. Förutom allt ris på marken så är skogen rätt så tät på
sina ställen och det är inte lätt att se djuren förrän man är ända inpå
dom. Då är det ju tacksamt att dom står kvar så länge och låter mej
hållas med mitt fotograferande.



3 mars 2014

En lagom..

..lång ramsa bestående av några väl valda svordomar flög genom huvudet, 
när jag missade första kontakten med den här räven. Jag hade gått ett par
kilometer genom okända marker för att pröva lyckan och stannade till vid
en plantering jag nått fram till. Där stod jag en liten stund, tittande på min
gps för att orientera mej, när jag hörde nåt prasslande bakom mej.. Vrider
på huvudet och där kommer en räv gående 5 meter ifrån mej. När den nu
upptäcker mej, stående där med stora ögon tar den givetvis till flykten och 
drar iväg som ett rött streck mellan träden. Det var nu som den lagom långa
ramsan av svordomar kom till full användning, när jag delvis kommit över
förlusten av en närbild så fortsatte jag rundan. Jag behövde tursamt nog inte 
gå mer än ca femtio meter förrän räven uppenbarade sej mellan stammarna, 
sittandes på en liten höjd en bit bort. Om den stannat till på grund av chock 
eller ren nyfikenhet kan jag inte svara på,  men till min glädje fick jag i alla 
fall några tröstbilder med mej hem på en (tyckte jag) ovanligt vacker räv.