copyright på alla mina bilder.

31 juli 2014

Stridslysten?

Igår kväll var jag var ute och smög i en ganska tätvuxen skog, det 
är väldigt torrt i markerna och för varje knastrande steg jag tog så
minskade tron på att få se nåt djur. Jag hade tur iaf och fick se tre
bockar under kvällen som kom rusande mot mej varav en fastnade
på bild.  Förklaringen till deras resoluta framryckning är väl att de
är mitt i brunsten och antagligen trodde väl bockarna att det var en 
rival som inkräktade på reviret de försvarar, när bockarna såg vad 
det verkligen va som trampade runt i reviret försvann de illa kvickt 
genom skogen under högljutt skällande.


28 juli 2014

25 juli 2014

Fridfullt

 
 Bara naturens egna ljud..
Vatten, småfåglar och vinden i träden.
 
 

19 juli 2014

Övning ger färdighet

Härom kvällen gick jag min vanliga runda som visade sej vara ganska vilt fattig sånär som 
på en hare. Den sista ljusa timmen smög jag mej fram till grävlingens hålor för att sitta och 
vänta på att den kanske skulle visa sej på väg ut på sin nattliga promenad. Väntan blev inte
alls lång när jag efter en liten stund fick höra konstiga ljud i min närhet, ögonen och öronen 
var på helspänn för ljuden var inget jag hade hört förut. Framåt sommaren är grytet i stort 
sett osynligt, med all örnbräken och vildhallon som tog över efter att skogen höggs ner, så
det är egentligen inte så säkert att man får se nåt komma krypande upp ur marken där. På
en fläck är det dock lite öppnare och där fick jag syn på ljudmakaren där den satt och såg 
på mej.. en rävunge! Jag fick några bilder innan det rasslade till och den var borta, den gick
inte att se längre men efter några minuter började den göra ljud från sej igen och med facit 
i hand hade jag inte kunnat gissa att det var rävungen som låg bakom lätena. Jag stod kvar i 
hopp om att den skulle bli synlig igen men den höll sej väl dold, rävungen var bara ca fem 
meter ifrån mej men ändå var den så långt borta. Medan mörkret sänkte sej över grytet så
fortsatte den att öva på sina läten och bland det sista jag hörde innan jag begav mej hemåt
var hur den fick till ett riktigt litet rävskall. Övning ger färdighet..


18 juli 2014

En grann råbock..

 ..med högresta horn som jag bara lyckats fota i språnget.

20 Mars 2014

16 juli 2014

14 juli 2014

Slutet på en skogsväg..


En kväll i början på maj smög jag in till slutet på en skogsväg där det står en foderautomat
till vildsvinen. Klockan var runt sju på kvällen och när jag passerade sista kröken på vägen
skymtade jag en grupp suggor med kultingar som redan var där. Egentligen var det ju rätt 
dödfött att ta sej närmare då men lyckades ändå komma in på 30 meter innan de frustande
och grymtande försvann iväg in i skogen. Jag satte mej i kanten av vändplanen med en liten
förhoppning att de skulle återvända senare. Väntan blev inte långvarig innan jag fick höra ett 
litet knäpp bredvid mej, spänningen steg och efter några långa minuter kom en älg smygande
mellan träden. När kameran klickade till reagerade älgen och gick tillbaka in bland träden igen
där den stod i det fördolda och tvekade en stund innan den på nytt klev ut i det öppna. Den
ville gärna fram till foderautomaten men kameraljudet hejdade den återigen och tillslut drog 
den sej tillbaka. På håll såg jag den passera i en öppning längre bort inne i skogen och det i
sällskap med ytterligare en älg. Medan de båda sakta drog sej bort började nya ljud nå mej..





******************

En timme efter att grisarna försvann började det rassla bland kvistar och grenar.
Frustande och fnysande började några gestalter komma närmare med jämna stopp
för att kolla av omgivningen. Ljuden blev liksom gestalterna bara fler och fler och
när alla var framme var det 6 suggor med ett virrvarr av randiga kultingar omkring
sej. Två av de små stack ut lite då de var svartvita annars var det en omöjlighet att
räkna hela skocken av kultingar men med en grov uppskattning så var det säkert tal
om 20-30 stycken. De vuxna var väldigt försiktiga och att de kom fram överhuvud
taget var nästan ett under efter som de var lite oroliga av sej och så fort jag började 
ta lite bilder fullkomligt exploderade gruppen och dundrade iväg in i skogen igen.







5 juli 2014

Före och efter..


Det skiljer ett år och nio månader mellan bilderna på den döde älgtjuren.
Första bilden är från oktober 2012 och tanken var att jag skulle återvända
efter ett år för en bild, men det blev aldrig av. Idag tog jag mej dit och fick
bilden jag skulle ha för att kunna visa ett... Före och efter.