under en torpargrund

Perukgeten och lite annat

Några bilder från omgivningarna runt Baskarp.

Stötte på perukgeten igen, alldeles intill 

landsvägen. Hon stod länge å tittade på 

mej och verkade inte bry sej om att jag 

stod en bit ifrån och iaktog henne. 

De här bilderna är tagna nästan 1,5 km 

från platsen där jag fotade henne första 

gången, vet inte hur stort hennes 

hemområde är, men hon rör på sej lite.

Hoppas bara hon håller sej ifrån vägen.

Efter en stund gick hon sakta iväg och 

började beta i buskarna, det sista jag såg 

av henne så va hon på väg upp i skogen 

på Sibbeberget. På andra sidan skogen

ligger Sved, där hon har sitt lilla kid 

undangömt nånstans. Men det är en väl

bevarad hemlighet.

Tog med hunden och gick ut framåt kvällen 

igen, vi passerade bävervattnet och jag fick 

faktiskt en skymt av den på andra sidan 

dammen. Dröjde mej kvar en bra stund 

men han visade sej inte igen.

Uppe på Hökensås kom karelaren Backus 

ut till vägen hälsade på mej och Berta. 

Lite bus blev det, sen slog han följe med oss 

en liten bit innan han gick hem till sitt igen.

Lite senare kom vi in i mörkare skogar, 

där kvällssolen fick blåbärsriset att lysa så 

jädra vackert mellan grenar och stammar.

 Och som avslutning på det här 

inlägget blir det en bild på Berta.

kvälls vandringar

Bilder från två kvällar ute i skogen, då jag 

vandrat runt å kikat i hemskogarna.

från 30/5 -2012

Tog mej först en liten bit upp på Hökensås, 

det va alldeles lugnt i skogen, gick förbi ett 

gryt där det var full aktivitet. Inte precis då, 

när jag va där men man såg på all den ny 

utgrävda sanden och spåren i den att här bor 

det en grävling eller flera. Hörde ett ljud och 

trodde det va en grävling som va ute å gick i 

riset runt grytet men det va bara en hackspett 

som satt sej på en tallstam intill, när jag gick 

därifrån så flög det iväg en råbock när jag 

stack huvudet över nästa back krön.

På gärdena vid Sved syntes först en råget, 

lite senare en till. Rågeten på bilden under 

är den med det lilla hornet på huvudet, fast 

det kanske inte syns så bra på bilden.

från 31/5 -2012

Tog med hunden och gick en sväng, hade 

först inget särskilt mål men jag fick för mej 

att gå till Brôtaberget för att titta på utsikten 

och kanske ha tur att få se nåt intressant.

Nu tog jag ju inga bilder på platsen där jag 

och hunden tog oss upp, men vi fick snirkla 

oss fram och tillbaka på bergsluttningen för 

att så småningom komma upp och titta på 

utsikten över Vättern, väl framme studsar det 

upp en älg några få meter framför oss och 

sprätter iväg i full fart, jag häver ur mej ett 

par kalv läten vilket får stopp på'na.

Jag gör några läten till och hon börjar smyga

iväg och runda mej för att komma upp i vind.

Jag hör henne när hon råkar knäcka en kvist

och putta till nån sten med sina klövar, annars

så ser jag henne inte..

..förrän hon helt plötsligt kommer fram

vid sidan om mej, där står hon och 

tittar på mej nån minut eller två.

Tills hon vänder och sakta går ner från 

berget in i tätare skog. Hon använde sej 

av en betydligt lättare väg nerför berget 

än den jag och hunden tog upp måste 

jag ju tillägga.

Uppifrån berget hör jag henne nere 

bland träden, utstöta läten som jag 

förut har hört älgkor göra när dom 

har små kalvar. Ett grovt ljudligt 

läte som låter nästan som skallet 

från en riktigt stor hund.

En hackspett landar i en gran

intill medan jag lyssnar på 

älgkon, men lyfter lika fort igen.

En gök slår sej ner i en död trädtopp

och gör sej hörd över skogen. Kan inte 

låta bli att le när rösten skär sej för den, 

även gökar hamnar tydligen i målbrottet.

Alla tycker inte om göken, den får inte 

vara ifred länge innan ett par bofinkar

ihärdigt protesterar mot dess närvaro.

På hemvägen genom skogen får jag syn på 

ett rådjur som rör sej inne bland granarna.

Jag sätter mej ner en stund för att se om det

syns till igen, efter ett tag knäpper det till.

Men istället för rådjuret så ser jag att älgkon 

har smugit tillbaka, får en bild på öronen 

mellan alla grenar innan hon smyger vidare. 

Jag drar mej därifrån ifall hon har de små i

närheten, vill inte komma emellan där och 

riskera att få ett par klövar i huvudet, även 

om hon såg rätt så fredlig ut.

När jag kommer ut i öppnare marker ser jag 

ett rådjur bland alla överblommade maskrosor.

Det har sett mej med och hoppar snart iväg.

Lägger mej ner lite i gräset för att titta 

på månen innan jag går hemåt. Bäst att 

passa på & njuta av så härliga stunder, 

regnet är visst på väg...